Piispankivi (sv. Biskopssten), belägen på ön Iso-Huituri i Torneå, är en av de äldsta monumentala fornlämningarna i norra Finland som bevarats nästan i ursprungligt skick. Konstruktionen har nyligen, genom ett beslut av statsrådet, utsetts till ett arkeologiskt objekt av riksintresse.
Den massiva stenstrukturen har länge varit känd som ett gränsmärke mellan Uppsala och Åbo stift på 1300-talet. Nya forskningsresultat, som nu publicerats, utmanar dock tidigare uppfattningar om dess ursprungliga funktion.
Piispankivi är en fyrkantig, kallmurad stenstruktur belägen på Iso-Huituri, med en yta på cirka 35,6 m². Byggnadens höjd varierar mellan 2,35 och 2,75 meter, och dess sidor är 5,7–6,2 meter långa. Konstruktionen är noggrant planerad och uppförd med lokalt stenmaterial för att motstå isens tryck, vilket stödjer en datering till medeltiden.
Enligt professor Kyösti Julkus tolkning från 1990-talet uppfördes Piispankivi som ett gränsmärke mellan två biskopsdömen omkring år 1346, eller strax därefter, i samband med att ärkebiskoparna av Uppsala och Åbo möttes vid Bottenviken för att reglera sina intresse- och skatteområden.
Mätningar och dokumentationer som genomfördes år 2023, och de resultat som nyligen publicerats i en forskningsartikel, lyfter dock fram observationer som ifrågasätter denna gränsmärkesteori. Piispankivi skiljer sig markant från andra gränsmärken både i storlek och konstruktion, och historiska källor stödjer inte kopplingen mellan monumentet och gränslinjer. Ön har sedan länge varit ett traditionellt fiskeställe för invånarna i Torneå.
Den nya tolkningen av Piispankivi är att den varken fungerade som ett gränsmärke mellan biskopsdömen eller som ett sjömärke, vilket tidigare har också föreslagits. I stället anses det vara ett medeltida monument, troligen från 1370-talet enligt landhöjningens utveckling, som markerade det östligaste området under Sveriges – mer specifikt Uppsala ärkestifts – kontroll vid en omstridd gränszon. Monumentet symboliserade ärkestiftets maktområde och beskattningsrättigheter gentemot Novgorod. Piispankivis betydelse förstärktes av dess strategiska placering vid centrala vattenvägar som användes av Vita havets handelsmän på deras väg till marknaden i Torneå. Monumentets massiva och synliga konstruktion underströk dess betydelse i denna omstridda region.
Forskargruppen bestod av Juha Ylimaunu, Seppo Rintala, Terhi Tanska, Titta Kallio-Seppä och Janne Ikäheimo. Vid mätningarna av Piispankivi bistod även bland annat biskopen Jukka Keskitalo.
Piispankivi är ett nationellt betydelsefullt, men avlägset och svårtillgängligt objekt. Utifrån dokumentationsmaterialet från undersökningarna skapades en fotogrammetrisk modell som gör det möjligt att utforska monumentets struktur. Med hjälp av den virtuella modellen vill vi göra det mer tillgängligt.
Du kan bekanta dig med modellen på Tornedalens museums sida på Sketchfab: https://sketchfab.com/3d-models/piispankivi-bishops-stone-14th-century-29f2f3da88f94653837776f6efe1fde2
Forskningsartikeln har publicerats i Faravid, en tidskrift inom historia och arkeologi:
Ylimaunu Juha, Rintala Seppo, Ikäheimo Janne, Kallio-Seppä Titta & Tanska Terhi 2024. Piispankivi – rajamerkki vai sittenkin jotakin muuta? Faravid 55/2024: 5–26.
Artikeln finns tillgänglig för nedladdning och läsning på publikationsplattformen Journals: https://faravid.journal.fi/issue/view/11795
